Wilhelm Peterson-Berger (1867-1942), tonsättare och musikskribent, föddes i Ullånger, Ångermanland. P.-B. studerade bl a komposition vid Musikhögskolan i Stockholm (där han 1889 avlade organistexamen) och i Dresden, Tyskland. I början av 1890-talet verkade han som musiklärare, dels i Umeå, dels vid Dresdener Musikschule. Han flyttade 1895 till Stockholm, där han 1896-1930 var musikanmälare i Dagens Nyheter (signatur P.-B.), undantaget 1908-10, då han var förste regissör vid Operan i Stockholm. P.-B. är en av de mest betydande tonsättarna från den nationalromantiska epoken i Sverige. Tidigt utvecklade han en personlig stil med rötter hos klassiker som Beethoven och Wagner, men främst hos nordiska föregångare som Edvard Grieg och August Söderman. Med folkmusiken som yttersta grund byggde han upp en hel konstfilosofi, där den centrala tanken var ett handlingsbetonat "verklighetssinne", som bl a innebar kamp mot ytlighet och förflackning, och för "sanningssökande, forskningsiver, upptäckarglädje". År 1930 bosatte sig P.-B. permanent i sin villa Sommarhagen på
Frösön, Jämtland. Han var 1930-37 dirigent för Östersunds
orkesterförening och tidvis även musikanmälare i Östersunds-Posten.
Som P-B:s främsta verk framstår Frösöblomster för
piano, ett stort antal sånger för solo och för kör till
texter av E. A. Karlfeldt samt operan Arnljot, som under många år
framförts på Frösön. Själv siktade han främst
mot de större formerna, musikdramat och symfonin. Också hans övriga
operor (till egen text) är milstolpar i svensk musikdramatik, medan hans
symfonier orkestertekniskt är delvis ofullkomliga. Som musikanmälare var P.-B. både fruktad och hatad, men hans kritik
utmärkte sig inte minst för stilistisk säkerhet och elegans.
Han publicerade ett stort antal essäer i musik- och kulturkritiska ämnen
samt översatte även skrifter av Richard Wagner och Friedrich Nietzsche. |
||
| E-post |